Passionerad kärlek, svartsjuka, åtrå, hat, svek, och ond bråd död. Är det vad som lånat namnet åt toscakakan? Det ska vi snart titta närmare på. För vem kan motstå en riktigt knäckig toscakaka? Inte jag i alla fall.

Det nästa bästa efter att få smaka den i verkligheten är förstås att få se den i stop motion-animering:

Varför heter det Toscakaka? Om Toscakakans ursprung

Så, hur har kakan fått sitt namn?

Det är naturligt att fokus faller på Puccinis opera Tosca, som hade premiär år 1900 i Rom. Den baserades i sin tur på den franska pjäsen La Tosca från 1887. Operan hade svensk premiär på Stockholmsoperan år 1904.

Under hela 1900-talets början förekommer mängdvis av hänvisningar både till Tosca och La Tosca i Svenska Dagbladet. Det är referat av föreställningar i utlandet, notiser om La Scala, och recensioner av olika sångerskors förmåga att gestalta Floria Tosca.

Redan år 1934 börjar annonserna i Svenska Dagbladet saluföra toscatårta, och under år 1947 dyker toscakaka upp bland recepten. Även om jag inte kan exakt koppla bakverket till operan (eller för all del till pjäsen, som Sarah Bernard hade stor framgång med), så är det inte långsökt.

Det var inte bara bakverk som fick namn efter operan — under 30-talet tycks hästen Tosca ha utmärkt sig i kapplöpningarna. År 1932 saluförde 4711 inte bara sin klassiska cologne utan även parfymen 4711 Tosca (samt även 4711 Rheingold, om du var lite mer av en Wagner-fantast). Eller varför inte ”sommarens nya enfärgade klädningskvalité” år 1933, crepe Tosca? Med tanke på hur praktiskt tyget beskrivs så var det nog något annat som avsågs när Svenskan presenterar att fru Thiselius bar en ”rose tosca tyllklänning” från Augusta Lundin på sig vid Amarantherordens bal år 1930. Himmelsblå ”Toscatyll” är också vad Lisa af Petersens bär år 1934.

Med tanke på uppsjön av orelaterade saker som fått bära namnet så är det inte märkligt att tänka att även ett bakverk kan få dela det.

Tosca blir synonymt med knäckig mandelglasyr

En knäckig mandelglasyr har redan tidigt blivit synonymt med namnet tosca. Det kan vi till exempel se i Konditorns uppslagsbok (1948) där det mandelmassebaserade bakverket ”Rigoletto” samt ”Toscakakor” båda bestryks med vad som omnämns som Toscasats eller Toscamassa. Boken föreslår att ”Toscakakor är ett gott och välbekant bakverk och kan även göras i större form av tårtor”.

Förutom toscakaka finns andra bakverk och sötsaker som lånat namnet. Till exempel så dyker ett recept upp i Svenska Dagbladet på toscaäpplen år 1963. År 1967 kommer ”toscariner” — det vi idag kanske kallar rätt och slätt för toscamazariner. Idag säljs toscabullar såväl i butiker och på Pressbyrån som på konditorier.

Toscakakan är till och med så populär att vi till och får med färdigblandad bak-mix på toscakaka. På 90-talet bakar Svenskans testpanel den i mikrovågsugn. Ja, jag säger då det…

Knäckiga tårtor i andra länder

I Tyskland finns en kaka som kallas Bienenstich — ”bistick”. Den jästa kakan toppas med en honungs- och mandelsglasyr och fylls med vaniljkärm.

Florentiner, eller florentines, är mandel- och nötbaserade tunna kakor som ofta även innehåller frukt såsom körsbär eller russin. Jag har sett några varianter av kakor med florentin-topping — tydligen så är en florentin i Japan en mördegskaka med mandelglasyr. En småkaksvariant av vår kära Toscakaka, helt enkelt.

Gemensamt både för det tyska bisticket och florentinerna är att de ofta innehåller honung — vilket jag sett bara i ett fåtal Toscakakor i Sverige. Toscakakor kan istället innehålla sirap i glasyren. Personligen tycker jag inte att sirap är nödvändig för att få till en knäckig glasyr.

Så gör du en knäckig toscakaka

Ett tips från Svenskan: plastfilm gör toscaglasyr blöt och grå — använd aluminiumfolie istället. Recept baserat på det i Sju sorters kakor:

Ingredienser

Kaka:
100 g smör
2 ägg
1 1/2 dl socker
2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1/2 tsk vaniljsocker eller 1/4 tsk vaniljextrakt eller vaniljpulver
1/2 dl grädde (du kan använda mjölk istället)

Smör och ströbröd till formen

Glasyr:
100 g smör
1 dl socker
2 msk mjölk
2 msk vetemjöl
2 1/2 dl flagad mandel (ca 80 g — använd mer om du vill)

Instruktioner

1. Sätt ugnen på 175°C. Smörj och bröa en springform som är ca 24 cm i diameter.
2. Smält smöret i en kastrull. Jag låter det gärna brynas för att få en extra smörig och nötig smak. Låt det svalna.
3. Vispa ägg och socker i en bunke, gärna med elvisp, tills det blir vitt och pösigt.
4. Blanda vetemjölet med bakpulver och vaniljsocker eller -pulver. Om du använder vaniljextrakt, blanda det istället med grädden eller mjölken. Rör i mjölblandningen i äggvipset och rör försiktigt tills du har en jämn, klumpfri smet.
5. Tillsätt grädden eller mjölken (och eventuellt vaniljextrakt) och rör ihop det hela till en tjock smet. Häll upp den i formen.
6. Grädda i nedre delen av ugnen i 20-25 minuter. Kakan kan fortfarande vara lite lös i mitten men börjar få fin färg.
7. När kakan varit i ugnen en stund, gör glasyren: blanda alla ingredienser i en kastrull och rör, gärna med en mjuk slickepott, tills den tjocknar.
8. Ta ut kakan, bred försiktigt på glasyren utan att trycka ned kakan, och sätt in formen i mitten av ugnen i cirka 15 minuter. Glasyren ska ha blivit gyllenbrun.
9. Låt kakan svalna något innan du skär runt kanterna med en kniv för att hjälpa glasyren att släppa taget. Ät och njut!

Förslag

Variera smaksättningen som du vill! Matgeek svär på att det enda rätta är att smaksätta kaksmeten med skalet från en liten citron. Efter att ha provbakat detta recept flera gånger tänker jag variera med lite kardemumma i kakan nästa gång. Eller varför inte lite riven apelsin?

Toscakakan finns också som tårta. Det vanligaste tycks vara att fylla den med en fast vaniljkräm. Jag funderar på om inte lemon curd vore utmärkt.

Vill du ha lite extra stuns på mandeln? Rosta den lite lätt i ugnen innan. Du kan också använda hackade mandlar istället för mandelspån. Variera kakan genom att skippa mandeln och använda hackade nötter, kokos eller frön.