Avasjö, Lappland

När laga skifte verkställdes i Avasjö år 1893 slutade byns gårdar att ha boskapen gemensamt vid fäbodstället Ol-Tomas. Anders »Ante« Persson och hans hustru Johanna Svensdotter byggde då Antesbodarna cirka fem kilometer ifrån byn.
På fäboden gick framförallt gårdens fjällkor och getter. Deras mjölk användes för att göra smör, ost och tjockmjölk, här kallad fil. En populär osttyp var gnekaost, den gnissliga kaffeosten. Kanske hade bönderna lärt sig att göra kaffeost av någon av de samiska kvinnorna som ibland passade boskap på fäbodarna i trakten. På fäboden var tunnbröd och messmör viktiga delar av kosten. De var båda lätta att lagra under längre tid. En typisk maträtt var kornmjölsgröt med lingonsylt och mjölk. Palt fylld med mese åts som den var eller med lingon.

Johanna ska ha varit en kvinna med bestämda åsikter. Under slåttertiden gick hon dagligen tillbaka till hemgården för att se till att allt gick rätt till. De fem kilometrarna längs fäbodstigen avverkade hon snabbt. Att vara sysslolös var en skam, så givetvis stickade flitigt hon medan hon gick.

Johannas starka vilja har också bidragit till att Antesbodarna överhuvudtaget finns kvar. Under 40-talet sjönk lönsamheten och det blev lättare att skicka iväg mjölken till mejeriet i Åsele istället för att förädla den på plats. År 1947 lades fäboddriften ned.

Antesbodarna kunde nu ha gått samma öde till mötes som många andra nedlagda fäbodar i trakten. Under andra världskriget och efterkrigstiden monterades många av dem ned och omvandlade till kol som såldes för att värma storstäderna. Johanna vägrade dock att låta sälja byggnaderna.

Istället hyrdes stugan ut till skogsarbetare vintertid. De måtte ha frusit i den oisolerade stugan. År 1963 låste de dörren och gick. Sedan stod stugan övergiven.

När stugan öppnades igen var det som om tiden stått stilla. Förpackningar med socker och mjöl stod kvar på hyllorna, tillsammans med flaskor med »något starkt«, pillerburkar och salvor, chokladaskar… I köksbordets låda gjordes ett oväntat fynd: ett fat med smör.

Ingegerd Danielsson, barnbarnsbarn till Ante och Johanna, var en av dem som vågade lukta på och till och med provsmaka smöret som stått där i över ett halvt sekel. »Och lever gör jag än«, ler hon. Stugans svala temperatur och smörets sälta har troligtvis bidraget till bevarandet.Smöret står kvar där än i samma låda, men skyddas nu av en glaskupa.

»Under en visning var det tyvärr en äldre herre som vägrade tro att smöret var äkta, så han stack fingret i det. Blir det förstört så är det väl av bakterier efter något sådant.«

Tillsammans med SCA som äger en del av markerna har Ingegerd Danielsson med familj och Avasjö samfällighetsförening rustat upp stugan, röjt sly och avverkat träd. Nu har prästkragarna hittat tillbaka till de en gång överväxta markerna.

Sommartid bor en fäbodjänta på vallen och tar hand om kor, getter och en mängd besökare. Besökarna välkomnas in i stugan vid guidade visningar och kan stärka sig med kaffe med något gott till i en nybyggd liten fikabod.

Besök Antesbodarna:

Glöm inte att som vanligt att kolla när fäboden tar emot besök innan du åker dit. Spana in det och några andra tips för att få ett lyckat fäbodbesök innan du åker, så får ni säkert en riktigt fin upplevelse!

Antesbodarnas webbplats

Antesbodarna på Facebook

Information om SCAs arbete för att bevara Antesbodarna